[1] På den tiden skall du säga: “Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig.
[2] Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.”
[3] Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor
[4] och skolen säga på den tiden: “Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen att hans namn är högt.
[5] Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden.
[6] Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.