[1] Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos’ son.
[2] Resen upp ett baner på ett kalt berg, ropen högt till dem; viften med handen att de må draga in genom de mäktiges portar.
[3] Jag själv har bådat upp mina invigda, ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar.
[4] Hör, det larmar på bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mönstrar sin krigarskara.
[5] Ifrån fjärran land komma de, ifrån himmelens ända, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela jorden.
[6] Jämren eder, ty nära är HERRENS dag; såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
[7] Därför sjunka alla händer ned, och alla människohjärtan förfäras.
[8] Man förskräckes, man gripes av ångest och kval, ja, våndas såsom en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre; röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
[9] Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd, för att göra jorden till en ödemark och utrota syndarna som där bo.
[10] Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sitt ljus, solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke.
[11] Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod.
[12] Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
[13] Därför skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall bäva och vika från sin plats—genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.
[14] Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar vända de då hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.
[15] Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller för svärd.
[16] Deras späda barn krossas inför deras ögon, deras hus plundras, och deras kvinnor skändas.
[17] Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna, som akta silver för intet och icke fråga efter guld.
[18] Deras bågar skola fälla de unga männen, med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande, och barnen skona de icke.
[19] Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
[20] Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott; ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde lägra sig där med sin hjord.
[21] Nej, öknens djur skola lägra sig där, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo där, och gastar skola hoppa där.
[22] Schakaler skola tjuta i dess palatser och ökenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.