[1] Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
[2] och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
[3] Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
[4] Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
[5] Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
[6] Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
[7] Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
[8] Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
[9] Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: “Far över till Macedonien och hjälp oss.”
[10] När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
[11] Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis
[12] och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.
[13] På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
[14] Och en kvinna som “fruktade Gud”*, en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.
[15] Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: “Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.” Och hon nödgade oss därtill.
[16] Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
[17] Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: “Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.”
[18] Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: “I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.” Och anden for ut i samma stund.
[19] Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.
[20] Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: “Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
[21] och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.”
[22] Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
[23] Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
[24] Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
[25] Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
[26] Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
[27] Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.
[28] Men Paulus ropade med hög röst och sade: “Gör dig intet ont; ty vi äro alla här.”
[29] Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.
[30] Därefter förde han ut dem och sade: “I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?”
[31] De svarade: “Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.”
[32] Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
[33] Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
[34] Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
[35] Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: “Släpp ut männen.”
[36] Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: “Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.”
[37] Men Paulus sade till dem: “De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.”
[38] Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
[39] Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
[40] När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.