[1] Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.
[2] Då fann de att stenen var bortrullad från graven.
[3] De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.
[4] När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.
[5] Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?
[6] Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:
[7] Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen."
[8] Då kom de ihåg hans ord.
[9] Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.
[10] Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna,
[11] men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.
[12] Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.
[13] Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem.
[14] De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.
[15] Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.
[16] Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom.
[17] Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?" Då stannade de och såg bedrövade ut.
[18] Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?"
[19] Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.
[20] Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom.
[21] Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Förutom allt detta är det nu den tredje dagen sedan det hände,
[22] och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen
[23] men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever.
[24] Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."
[25] Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt!
[26] Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?"
[27] Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.
[28] De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare.
[29] Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem.
[30] Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem.
[31] Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
[32] De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?"
[33] De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade.
[34] Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!"
[35] Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.
[36] Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!"
[37] Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg.
[38] Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan?
[39] Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har."
[40] När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter.
[41] När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart här?"
[42] Då räckte de honom en bit stekt fisk,
[43] och han tog den och åt inför deras ögon.
[44] Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna."
[45] Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.
[46] Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
[47] och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
[48] Ni är vittnen om detta.
[49] Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."
[50] Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
[51] Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen.
[52] De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.
[53] Och de var ständigt i templet och prisade Gud.