[1] Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer!
[2] Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.
[3] Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
[4] Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."
[5] Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!"
[6] Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
[7] Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords?
[8] Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka.
[9] Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag?
[10] På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt."
[11] På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen.
[12] När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
[13] och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!"
[14] Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.
[15] När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
[16] och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.
[17] Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra?
[18] Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?"
[19] Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."
[20] Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
[21] Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er."
[22] Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.
[23] Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med.
[24] För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag.
[25] Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.
[26] Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar.
[27] Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla.
[28] På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
[29] men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
[30] På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
[31] Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem.
[32] Tänk på Lots hustru!
[33] Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
[34] Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar.
[35] Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."
[37] De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."