[1] Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss,
[2] så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare.
[3] Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus,
[4] för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
[5] På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.
[6] Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.
[7] Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.
[8] En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud,
[9] fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
[10] Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.
[11] Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret.
[12] Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.
[13] Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.
[14] Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,
[15] för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet.
[16] Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud.
[17] Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."
[18] Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren."
[19] Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud.
[20] Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
[21] Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet.
[22] När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.
[23] När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem.
[24] En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade:
[25] "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."
[26] I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud
[27] till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.
[28] Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig."
[29] Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
[30] Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.
[31] Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
[32] Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.
[33] Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."
[34] Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man."
[35] Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.
[36] Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden,
[37] för ingenting är omöjligt för Gud."
[38] Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
[39] Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd.
[40] Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
[41] När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande
[42] och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
[43] Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
[44] När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.
[45] Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."
[46] Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren
[47] och min ande jublar över Gud, min Frälsare,
[48] för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig,
[49] för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt.
[50] Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom.
[51] Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
[52] Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt.
[53] Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
[54] Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig
[55] mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder."
[56] Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
[57] För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son.
[58] Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.
[59] På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
[60] Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes."
[61] Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet."
[62] De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
[63] Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade.
[64] Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.
[65] Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.
[66] Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
[67] Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
[68] "Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!
[69] Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
[70] så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun:
[71] frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss.
[72] Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,
[73] den ed han gav vår fader Abraham:
[74] att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,
[75] i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.
[76] Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
[77] Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder
[78] genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss,
[79] för att lysa över dem som sitter i mörker och styra våra fötter in på fridens väg."
[80] Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.