[1] Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
[2] Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien.
[3] Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
[4] Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.
[5] Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
[6] Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
[7] och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.
[8] I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
[9] Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda.
[10] Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket:
[11] I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.
[12] Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
[13] Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
[14] "Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar."
[15] När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!"
[16] De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
[17] När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn.
[18] Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem.
[19] Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
[20] Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.
[21] När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv.
[22] När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,
[23] som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.
[24] De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor.
[25] I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
[26] Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde.
[27] Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen,
[28] tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
[29] "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat,
[30] för mina ögon har sett din frälsning
[31] som du har berett inför alla folk:
[32] ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel."
[33] Hans far och mor förundrades över det som sades om honom.
[34] Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd.
[35] Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."
[36] Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,
[37] och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.
[38] Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
[39] När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret.
[40] Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
[41] Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden.
[42] När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt,
[43] men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.
[44] De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.
[45] När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.
[46] Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor.
[47] Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.
[48] När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig."
[49] Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?"
[50] Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
[51] Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
[52] Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.