[1] Här är huvudpunkten i det vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen
[2] och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest.
[3] En överstepräst blir insatt för att frambära gåvor och offer, och därför måste också Kristus ha något att bära fram.
[4] Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen föreskriver.
[5] De gör tjänst i en helgedom som är en kopia och skuggbild av den himmelska helgedomen, så som Mose fick höra när han skulle bygga tabernaklet: Se till att du gör allt efter den mönsterbild som du har fått se på berget.
[6] Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften.
[7] För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.
[8] Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
[9] inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.
[10] Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
[11] Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!" Alla kommer att känna mig, från den minste av dem
[12] för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.
[13] När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna.