[1] Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.
[2] Han var betrodd av den som insatte honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.
[3] Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset.
[4] Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt.
[5] Mose var betrodd i hela Guds hus, som entjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas.
[6] Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
[7] Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst,
[8] förhärda inte era hjärtan som vid upproret, som på prövningens dag i öknen,
[9] där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar i fyrtio år.
[10] Därför var jag vred på det släktet, och jag sade: De är ständigt vilsna de känner inte mina vägar.
[11] Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.
[12] Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden.
[13] Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
[14] Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
[15] Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.
[16] Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
[17] Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
[18] Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda?
[19] Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.