Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 2:15

[1] Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder.

[2] Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag

[3] och därför måste bära fram synd-offer både för folket och för sig själv.

[4] Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det.

[5] Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.

[6] Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.

[7] Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest.

[8] Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.

[9] När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom,

[10] av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.

[11] Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna.

[12] Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda!

[13] Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn.

[14] Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont.

Hebreerbrevet — Chapters