[1] Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram.
[2] Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete.
[3] Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
[4] för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder.
[5] Därför säger Kristus när han träder in i världen: Offer och gåvor ville du inte ha, men du har berett mig en kropp.
[6] Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
[7] Då sade jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud. I bokrullen står det skrivet om mig.
[8] Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen.
[9] Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra.
[10] Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
[11] Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.
[12] Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida
[13] och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.
[14] Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
[15] Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
[16] Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedansäger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,
[17] och deras synder och överträdelser ska jag aldrig mer minnas.
[18] Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
[19] Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste
[20] på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp.
[21] Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
[22] Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten.
[23] Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.
[24] Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
[25] Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
[26] För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna,
[27] utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna.
[28] Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom.
[29] Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande?
[30] Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.
[31] Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
[32] Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp och mycket lidande.
[33] Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så.
[34] Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.
[35] Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.
[36] Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.
[37] För: Ännu en kort liten tid, så kommer han som ska komma, och han ska inte dröja.
[38] Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje
[39] Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.