[1] Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt.”
[2] Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem.
[3] Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.
[4] Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus.
[5] Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”
[6] Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de.
[7] Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!”
[8] Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.
[9] På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.
[10] De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda.
[11] De frågade honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?”
[12] Han sade till dem: ”Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad?
[13] Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom.”
[14] När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.
[15] Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom.
[16] Han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar om?”
[17] En man i skaran svarade honom: ”Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande.
[18] Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.”
[19] Jesus svarade dem: ”Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!”
[20] Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga.
[21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var barn.
[22] Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!”
[23] Jesus sade till honom: ”Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.”
[24] Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”
[25] Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: ”Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!”
[26] Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död.
[27] Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.
[28] När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut honom?”
[29] Han svarade: ”Detta slag kan endast drivas ut med bön.”
[30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det,
[31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.”
[32] Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
[33] De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?”
[34] De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst.
[35] Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: ”Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.”
[36] Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem:
[37] ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig.”
[38] Johannes sade till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.”
[39] Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig.
[40] Den som inte är mot oss är för oss.
[41] Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.
[42] Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
[43] Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig släcks.
[45] Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.
[47] Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna,
[48] där deras mask inte dör och elden inte släcks.
[49] Ty var och en skall saltas med eld.
[50] Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!”