[1] Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
[2] När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande
[3] och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.
[4] Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.
[5] Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.
[6] När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom
[7] och skrek: ”Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!”
[8] Jesus hade just befallt honom: ”Far ut ur mannen, du orene ande!”
[9] Nu frågade han honom: ”Vad är ditt namn?” Mannen svarade: ”Mitt namn är Legion, för vi är många.”
[10] Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
[11] Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.
[12] De orena andarna bad honom: ”Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem.”
[13] Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.
[14] De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.
[15] Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.
[16] De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.
[17] Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
[18] När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
[19] Men Jesus tillät det inte utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig.”
[20] Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
[21] När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
[22] En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter
[23] och bad honom enträget: ”Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva.”
[24] Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
[25] Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.
[26] Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.
[27] Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.
[28] Hon tänkte: ”Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.”
[29] På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.
[30] När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
[31] Hans lärjungar sade till honom: ”Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?”
[32] Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.
[33] Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.
[34] Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!”
[35] Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: ”Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?”
[36] Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: ”Var inte rädd. Tro endast.”
[37] Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,
[38] och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.
[39] Han gick in och sade till dem: ”Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover.”
[40] Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.
[41] Och han tog barnets hand och sade till henne: ”Talita koum!” Det betyder: ”Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!”
[42] Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.
[43] Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.