[1] En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
[2] Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
[3] Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig fram.”
[4] Sedan frågade han dem: ”Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?” Men de teg.
[5] Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut handen, och den var nu frisk.
[6] Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen.
[7] Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen,
[8] Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde.
[9] Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan.
[10] Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
[11] Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: ”Du är Guds Son.”
[12] Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
[13] Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
[14] Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika
[15] och de skulle ha makt att driva ut onda andar.
[16] Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
[17] Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner -
[18] vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren
[19] och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
[20] Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta.
[21] När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet.
[22] Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: ”Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.”
[23] Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan?
[24] Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
[25] och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
[26] Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.
[27] Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
[28] Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.
[29] Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.”
[30] De hade ju sagt att han hade en oren ande.
[31] Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom.
[32] Folkhopen som satt omkring honom sade: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.”
[33] Han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?”
[34] Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: ”Här ser ni min mor och mina bröder!
[35] Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”