[1] Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
[2] ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.
[3] Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
[4] Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
[5] Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer.
[6] De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.
[7] Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.
[8] Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
[9] Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.
[10] Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
[11] När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.
[12] Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg.
[13] Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.
[14] Ty många är kallade, men få är utvalda.”
[15] Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade.
[16] De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: ”Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.
[17] Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?”
[18] Jesus märkte deras ondska och frågade: ”Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?
[19] Visa mig det mynt som man betalar skatten med.” De räckte honom en denar,
[20] och han frågade dem: ”Vems bild och inskrift är detta?”
[21] De svarade: ”Kejsarens”. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.”
[22] När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
[23] Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom:
[24] ”Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
[25] Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.
[26] På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.
[27] Sist av alla dog hustrun.
[28] Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne.”
[29] Jesus svarade dem: ”Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.
[30] Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
[31] Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:
[32] Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande.”
[33] När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
[34] Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.
[35] En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:
[36] ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”
[37] Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
[38] Detta är det största och främsta budet.
[39] Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
[40] På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”
[41] Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem:
[42] ”Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” De svarade honom: ”Davids”.
[43] Då sade han till dem: ”Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga:
[44] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
[45] Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?”
[46] Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.