[1] I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?”
[2] Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem
[3] och sade: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.
[4] Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.
[5] Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
[6] Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
[7] Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.
[8] Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
[9] Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
[10] Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.
[12] Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse?
[13] Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse.
[14] Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.
[15] Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
[16] Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
[17] Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
[18] Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.
[19] Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen.
[20] Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
[21] Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?”
[22] Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
[23] Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare.
[24] När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.
[25] Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.
[26] Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.
[27] Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
[28] Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig!
[29] Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig.
[30] Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig.
[31] När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre.
[32] Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.
[33] Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?
[34] Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.
[35] Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”