[1] Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:
[2] ”Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.”
[3] Han svarade dem: ”Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?
[4] Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
[5] Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,
[6] då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
[7] Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er:
[8] Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
[9] Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.
[10] Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå!
[11] Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.”
[12] Lärjungarna gick då fram till honom och sade: ”Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?”
[13] Jesus svarade: ”Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten.
[14] Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”
[15] Petrus sade då till honom: ”Förklara denna liknelse för oss.”
[16] Jesus sade: ”Är ni också fortfarande lika oförståndiga?
[17] Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet?
[18] Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.
[19] Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.
[20] Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.”
[21] Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.
[22] Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.”
[23] Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: ”Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar.”
[24] Han svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”
[25] Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig!”
[26] Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”
[27] Hon sade: ”Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.”
[28] Då svarade Jesus henne: ”Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
[29] Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.
[30] Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.
[31] Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
[32] Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: ”Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen.”
[33] Lärjungarna frågade honom: ”Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?”
[34] Jesus sade till dem: ”Hur många bröd har ni?” De svarade: ”Sju bröd och några små fiskar.”
[35] Då befallde han folket att slå sig ner på marken.
[36] Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.
[37] Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.
[38] De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
[39] Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.