[1] På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land: Vi har en stark stad. Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
[2] Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får tåga in, ett folk som förblir troget.
[3] Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.
[4] Förtrösta på HERREN till evig tid, ty HERREN HERREN är en evig klippa.
[5] Han störtar ner dem som tronar i höjden, den stolta staden förödmjukar han. Han slår den till jorden, han låter den komma ner i stoftet.
[6] Den trampas ner under fötterna, fattigas fötter, svagas steg.
[7] Den rättfärdiges väg är jämn, du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
[8] Ja, på dina domars väg, HERRE, väntar vi dig. Till ditt namn och ditt pris står vår själs längtan.
[9] Min själ längtar efter dig om natten, ja, anden i mig söker dig. Ty när dina domar drabbar jorden, lär sig världens invånare rättfärdighet.
[10] När den ogudaktige får nåd, lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte HERRENS höghet.
[11] HERRE, din hand är upplyft, men de ser det inte. De skall se din iver för folket och blygas, ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
[12] HERRE, du skall ge oss frid, ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
[13] HERRE, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn.
[14] De döda får inte liv igen, de avsomnade står inte upp. Därför har du gripit in och förgjort dem. Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
[15] Du har förökat folket, HERRE. Du har förökat folket och bevisat dig härlig, du har utvidgat landets alla gränser.
[16] HERRE, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.
[17] Som en havande kvinna våndas, då hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, HERRE.
[18] Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte skaffat räddning åt landet, och ingen föds till att bo på jorden.
[19] Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.
[20] Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.
[21] Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.