[1] Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:
[2] Res upp ett baner på ett kalt berg, ropa högt till dem, vinka med handen att de må dra in genom de mäktigas portar.
[3] Jag har befallt mina heliga, jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk, min stolta, jublande skara.
[4] Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk! Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk! HERREN Sebaot mönstrar sin krigshär.
[5] Från fjärran land kommer de, från himlens ände, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela landet.
[6] Jämra er, ty HERRENS dag är nära. Som våld från den Allsmäktige kommer den.
[7] Därför sjunker alla händer, och alla människohjärtan blir uppgivna.
[8] De blir slagna av skräck, plågor och kval griper dem, de våndas som en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre, deras ansikten blossar som eldslågor.
[9] Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.
[10] Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.
[11] Jag skall straffa världen för dess ondska, de ogudaktiga för deras missgärning. Jag skall göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod.
[12] Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
[13] Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar - genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag.
[14] Liksom en bortjagad gasell och en fårhjord som ingen samlar skall de vända hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.
[15] Var och en som påträffas skall bli genomborrad, var och en som grips skall falla för svärd.
[16] Deras späda barn skall krossas inför deras ögon, deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.
[17] Se, jag skall egga mederna mot dem, de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
[18] Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, de har inget medlidande med barn.
[19] Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
[20] Aldrig mer skall det bli bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott. Ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger med sin hjord.
[21] Där skall öknens djur lägga sig ner, dess hus skall fyllas av ugglor. Där skall strutsar bo, där skall getabockar hoppa omkring.
[22] Schakaler skall tjuta i dess palats och ökenhundar i de praktfulla slotten. Dess tid kommer snart, dess dagar skall inte fördröjas.