[1] Se, HERREN tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.
[2] Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.
[3] Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd. Ty HERREN har sagt detta.
[4] Jorden sörjer och tynar bort, världen försmäktar och vissnar bort, jordens stolta folk försmäktar.
[5] Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.
[6] Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför tynar jordens invånare bort, bara några få är kvar.
[7] Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.
[8] Det är slut med pukornas fröjd, de gladas sorl har upphört. Det är slut med harpans glädje.
[9] Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
[10] Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda, ingen kan komma in.
[11] Ute på gatorna hörs klagorop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.
[12] Bara ödeläggelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.
[13] Ty det skall bli på jorden bland folken, som när man slår ner oliver, eller som när man gör en efterskörd sedan vinbärgningen är avslutad.
[14] Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd. Från havet jublar de högt över HERRENS höghet:
[15] ”Ära därför HERREN i öster, ära i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.”
[16] Från jordens ände hör vi lovsånger: ”Ära till den Rättfärdige!” Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig! Förrädare förråder. Ja, med förräderi förråder förrädarna.
[17] Fruktan, fallgrop och snara väntar er, ni jordens invånare.
[18] Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i snaran. Ty fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.
[19] Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.
[20] Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den skall falla och inte mer resa sig.
[21] På den dagen skall HERREN straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.
[22] De skall samlas ihop som fångar i fånggropen, de skall stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.
[23] Då skall månen blygas och solen skämmas, ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.