[1] Profetia om Damaskus. Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög.
[2] Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.
[3] Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram. Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet, säger HERREN Sebaot.
[4] När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.
[5] Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
[6] Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger HERREN, Israels Gud.
[7] På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige.
[8] Människorna skall inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. På sina fingrars verk skall de inte se, inte på aserorna eller på solstoderna.
[9] På den dagen skall deras befästa städer vara som övergivna fästen i skogen och på bergstopparna, som övergavs när Israels barn drog in. Allt skall bli ödelagt.
[10] Ty du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.
[11] Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.
[12] Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar som väldiga vatten dånar.
[13] Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.
[14] När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.