[1] Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
[2] dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
[3] Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
[4] Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
[5] Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
[6] Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.
[7] Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: “Giv mig att dricka.”
[8] Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
[9] Då sade den samaritiska kvinnan till honom: “Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?” Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
[10] Jesus svarade och sade till henne: “Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: ‘Giv mig att dricka’, så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten*.”
[11] Kvinnan sade till honom: “Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?”
[12] Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?”
[13] Jesus svarade och sade till henne: “Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;
[14] men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.”
[15] Kvinnan sade till honom: “Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.”
[16] Han sade till henne: “Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.”
[17] Kvinnan svarade och sade: “Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: “Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.”
[18] Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.
[19] Då sade kvinnan till honom: “Herre, jag ser att du är en profet.
[20] Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.”
[21] Jesus sade till henne: “Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.
[22] I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna—ty frälsningen kommer från judarna—
[23] men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
[24] Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.”
[25] Kvinnan sade till honom: “Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.”
[26] Jesus svarade henne: “Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.”
[27] I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.
[28] Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
[29] “Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?”
[30] Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
[31] Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: “Rabbi, tag och ät.”
[32] Men han svarade dem: “Jag har mat att äta som I icke veten om.”
[33] Då sade lärjungarna till varandra: “Kan väl någon hava burit mat till honom?”
[34] Jesus sade till dem: “Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.”
[35] I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.
[36] Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.
[37] Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.
[38] Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete*.”
[39] Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.
[40] När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.
[41] Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
[42] Och de sade till kvinnan: “Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.”
[43] Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
[44] Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.
[45] När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
[46] Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.
[47] När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
[48] Då sade Jesus till honom: “Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.”
[49] Mannen sade till honom: “Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.”
[50] Jesus svarade honom: “Gå, din son får leva.” Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.
[51] Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: “Din son kommer att leva.”
[52] Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: “I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.”
[53] Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: “Din son får leva.” Och han kom till tro, så ock hela hans hus.
[54] Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.