Skip to content
Opens in a new window

[1] Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.

[2] Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: “Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.”

[3] Jesus svarade och sade till honom: “Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt*, så kan hon icke få se Guds rike.”

[4] Nikodemus sade till honom: “Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?”

[5] Jesus svarade: “Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.

[6] Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.

[7] Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.

[8] Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden*.”

[9] Nikodemus svarade och sade till honom: “Huru kan detta ske?”

[10] Jesus svarade och sade till honom: “Är du Israels lärare och förstår icke detta?

[11] Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.

[12] Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?

[13] Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.

[14] Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd,

[15] så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.

[16] Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

[17] Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.

[18] Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.

[19] Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,

[20] Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.

[21] Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.”

[22] Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.

[23] Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.

[24] Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.

[25] Då uppstod mellan Johannes’ lärjungar och en jude en tvist om reningen.

[26] Och de kommo till Johannes och sade till honom: “Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.”

[27] Johannes svarade och sade: “En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.”

[28] I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: ‘Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.’

[29] Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.

[30] Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. —

[31] Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,

[32] och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.

[33] Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.

[34] Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.

[35] Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.

[36] Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.”

John — Chapters