[1] Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till:
[2] Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar.
[3] Simon Petrus sade då till dem: “Jag vill gå åstad och fiska.” De sade till honom: “Vi gå också med dig.” Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.
[4] När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.
[5] Och Jesus sade till dem: “Mina barn, haven I något att äta?” De svarade honom: “Nej.”
[6] Han sade till dem: “Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.” Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.
[7] Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: “Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad—ty han var oklädd—och gav sig i sjön.
[8] Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.
[9] När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.
[10] Jesus sade till dem: “Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.”
[11] Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder.
[12] Därefter sade Jesus till dem: “Kommen hit och äten.” Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.
[13] Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.
[14] Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.
[15] När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: “Simon, Johannes’ son, älskar du mig mer än dessa göra?” Han svarade honom: “Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.” Då sade han till honom: “Föd mina lamm.”
[16] Åter frågade han honom, för andra gången: “Simon, Johannes’ son, älskar du mig?” Han svarade honom: “Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.” Då sade han till honom: “Var en herde för mina får.”
[17] För tredje gången frågade han honom: “Simon, Johannes’ son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: “Har du mig kär?” Och han svarade honom: “Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär.” Då sade Jesus till honom: “Föd mina får.
[18] Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.”
[19] Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: “Följ mig.”
[20] När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans bröst och frågat honom: “Herre, vilken är det som skall förråda dig?”
[21] Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: “Herre, huru bliver det då med denne?”
[22] Jesus svarade honom: “Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.”
[23] Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke skulle dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle dö, utan allenast: “Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?”
[24] Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesbörd är sant.
[25] Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, så tror jag att icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker som då bleve skrivna.