[1] Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.
[2] De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.
[3] Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.
[4] Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.
[5] Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.
[6] Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: “Herre, skulle du två mina fötter?”
[7] Jesus svarade och sade till honom: “Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.”
[8] Petrus sade till honom: “Aldrig någonsin skall du två mina fötter!” Jesus svarade honom: “Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.”
[9] Då sade Simon Petrus till honom: “Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!”
[10] Jesus svarade honom: “Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena—dock icke alla.”
[11] Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.
[12] Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: “Förstån I vad jag har gjort med eder?
[13] I kallen mig ‘Mästare’ och ‘Herre’, och I säger rätt, ty jag är så.
[14] Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.
[15] Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.
[16] Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.
[17] Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.
[18] Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: ‘Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.’
[19] Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.
[20] Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.”
[21] När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: “Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.”
[22] Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.
[23] Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.
[24] Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: “Säg vilken det är som han talar om.”
[25] Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: “Herre, vilken är det?”
[26] Då svarade Jesus: “Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.” Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.
[27] Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: “Gör snart vad du gör.”
[28] Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.
[29] Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: “Köp vad vi behöva till högtiden”, eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.
[30] Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.
[31] Och när han hade gått ut, sade Jesus: “Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
[32] Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
[33] Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: ‘Dit jag går, dit kunnen I icke komma’, detsamma säger jag nu ock till eder.
[34] Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.
[35] Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.”
[36] Då frågade Simon Petrus honom: “Herre, vart går du?” Jesus svarade: “Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.”
[37] Petrus sade till honom: “Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.”
[38] Jesus svarade: “Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.”