[1] Vad du är vacker, min älskade, Dina ögon är duvor bakom din slöja. Ditt hår är som en hjord av getter som strömmar ner
[2] Dina tänder är som en flock av nyklippta tackor som kommer upp ur badet, där alla har tvillingar och ingen är utan lamm.
[3] Dina läppar är som ett rosenrött band, och din mun är ljuvlig. Din kind är som en granatäppelskiva
[4] Din hals är som Davids torn, byggt med rader av stenar där tusen sköldar hänger, hjältarnas alla sköldar.
[5] Dina båda bröst liknar två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljor.
[6] När dagen blir sval och skuggorna flyr vill jag gå till myrraberget, till rökelsedoftens höjd.
[7] Du är alltigenom vacker, min älskade, på dig finns ingen fläck.
[8] Kom med från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon! Kom ner från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hålor, från leopardernas berg.
[9] Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud, du har fångat mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk i din halskedja.
[10] Vad din kärlek är skön, min syster, min brud! Vad din kärlek är ljuv, ljuvare än vin, dina salvors doft är ljuvare än alla parfymer.
[11] Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, dina kläders doft är som Libanons doft.
[12] En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn, en förseglad källa.
[13] Dina växter är en lustgård av granatäppelträd med härliga frukter, med hennablommor och nardus,
[14] med nardus och saffran, kalmus och kanel och alla slags rökelseträd, med myrra och aloe och de finaste kryddor
[15] Du är en källa i lustgården, en brunn med levande vatten som strömmar från Libanon.
[16] Vakna, du nordanvind, och kom, du sunnanvind! Blås genom min lustgård så att dess dofter strömmar ut. Kom, min vän, till din lustgård och ät dess härliga frukter!