[1] Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte.
[2] Jag vill stiga upp och gå runt i staden på gator och torg, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.
[3] Väktarna fann mig där de gick runt i staden. ”Har ni sett honom som min själ har kär?”
[4] Knappt var jag förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep honom och släppte honom inte förrän jag fört honom in i min mors hus, in i kammaren hos henne som fött mig.
[5] Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill.
[6] Vem är hon som kommer upp från öknen som i pelare av rök, doftande av myrra och rökelse,
[7] Se, där är Salomos bärstol! Sextio krigare omger den, sextio av Israels hjältar.
[8] Alla bär svärd och är skickliga i strid, var och en med svärd vid sidan mot nattens faror.
[9] Sin bärstol har kung Salomo gjort av trä från Libanon,
[10] med sidostöd av silver, ryggstöd av guld och säte av purpurtyg, invändigt prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.
[11] Kom ut, Sions döttrar, se kung Salomo och kronan som hans mor krönte honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtas glädjedag.