[1] Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.
[2] Som en lilja bland törnen, så är min älskade bland flickor.
[3] Som ett äppelträd bland skogens träd, så är min vän bland unga män. Jag längtar att få sitta i hans skugga, hans frukt är ljuv i min mun.
[4] Han har fört mig in i vinsalen, kärleken är hans baner över mig.
[5] Stärk mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, för jag är sjuk av kärlek!
[6] Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, hans högra omfamnar mig.
[7] Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill.
[8] Hör, min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram över höjderna.
[9] Min vän är som en gasell eller en ung hjort. Nu står han där bakom vår vägg, han kikar in genom fönstret, han ser in genom gallret.
[10] Min vän börjar tala, han säger till mig: Res dig, min älskade, min sköna, och kom!
[11] Se, vintern är över, regntiden slut och förbi.
[12] Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit och turturduvans röst hörs i vårt land.
[13] Fikonträdets frukter rodnar, vinstockarna blommar och sprider sin doft. Res dig, min älskade, min sköna, och kom!
[14] Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle! Låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, för din röst är ljuv och ditt ansikte skönt.
[15] Fånga rävarna åt oss, de små rävarna som fördärvar vingårdarna, våra vingårdar som står i blom.
[16] Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor.
[17] När dagen blir sval och skuggorna flyr, kom då tillbaka, min vän, och var som en gasell på de kassiadoftande bergen.