Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 6:10

[1] Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden.

[2] Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

[3] "Lyssna! En såningsman gick ut för att så.

[4] När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

[5] En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord.

[6] Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort.

[7] En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd.

[8] Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

[9] Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

[10] När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna.

[11] Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,

[12] för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."

[13] Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?

[14] Såningsmannen sår ordet.

[15] De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.

[16] De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det,

[17] men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.

[18] Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet,

[19] men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt.

[20] Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

[21] Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken? Sätter man det inte på hållaren?

[22] Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt.

[23] Hör, du som har öron att höra med!"

[24] Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få,

[25] för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

[26] Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden.

[27] Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur.

[28] Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.

[29] Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."

[30] Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda?

[31] Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.

[32] Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

[33] Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå.

[34] Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

[35] På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan."

[36] De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med.

[37] Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.

[38] Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?"

[39] Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.

[40] Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?"

[41] Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"

Markusevangeliet — Chapters