[1] En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
[2] De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.
[3] Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten."
[4] Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg.
[5] Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.
[6] Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna för att döda honom.
[7] Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen,
[8] Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.
[9] Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan,
[10] för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
[11] När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!"
[12] Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
[13] Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
[14] Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika
[15] och ha makt att driva ut onda andar.
[16] Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
[17] Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner –
[18] dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten
[19] och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
[20] Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta.
[21] När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
[22] De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
[23] Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan?
[24] Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
[25] och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
[26] Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
[27] Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
[28] Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar.
[29] Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
[30] De hade ju sagt att han hade en oren ande.
[31] Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom.
[32] Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig."
[33] Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?"
[34] Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder.
[35] Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."