[1] Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.
[2] Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."
[3] När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.
[4] Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan?
[5] Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.
[6] Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.
[7] De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid.
[8] Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen.
[9] Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
[10] Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.
[11] När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
[12] På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?"
[13] Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka. Följ honom.
[14] Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
[15] Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd och färdig. Gör i ordning för oss där."
[16] Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.
[17] När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv.
[18] Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig."
[19] Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?"
[20] Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig.
[21] Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."
[22] Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp."
[23] Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.
[24] Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många.
[25] Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
[26] När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.
[27] Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.
[28] Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
[29] Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det."
[30] Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig."
[31] Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.
[32] De kom till en plats som kallas Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber."
[33] Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest
[34] och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
[35] Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.
[36] Han sade: "Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
[37] När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme?
[38] Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
[39] Han gick bort igen och bad med samma ord.
[40] När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
[41] Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er? Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer.
[42] Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
[43] Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
[44] Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning."
[45] När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom.
[46] Då grep de Jesus och höll fast honom.
[47] Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
[48] Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.
[49] Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."
[50] Då övergav alla honom och flydde.
[51] En ung man, klädd i ett linneskynke över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i,
[52] men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.
[53] De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
[54] Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
[55] Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.
[56] Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
[57] Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade:
[58] "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."
[59] Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.
[60] Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?"
[61] Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?"
[62] Jesus svarade: "Jag Är. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
[63] Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?
[64] Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden.
[65] Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.
[66] Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.
[67] När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."
[68] Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.
[69] Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem."
[70] Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!"
[71] Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!"
[72] Och strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.