[1] Abraham tog sig åter en hustru, och hon hette Ketura.
[2] Hon födde åt honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shua.
[3] Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var ashureerna, letusheerna och leummeerna.
[4] Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
[5] Och Abraham gav allt han ägde till Isak.
[6] Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet.
[7] Abrahams ålder blev hundrasjuttiofem år.
[8] Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk.
[9] Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på marken som tillhört hetiten Efron, Sohars son.
[10] Där på den mark som Abraham hade köpt av hetiterna begravdes Abraham och hans hustru Sara.
[11] Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.
[12] Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna.
[13] Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
[14] Mishma, Duma och Massa,
[15] Hadad och Tema, Jetur, Nafish och Kedma.
[16] Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.
[17] Ismaels ålder blev hundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk.
[18] Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot alla sina bröder.
[19] Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak,
[20] och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban.
[21] Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.
[22] Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?” Och hon gick för att fråga Herren.
[23] Herren svarade henne: ”Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar ska gå skilda vägar ur ditt sköte. Det ena folket ska bli starkare än det andra, och den äldre ska tjäna den yngre.”
[24] När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv.
[25] Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.
[26] Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.
[27] Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten.
[28] Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
[29] En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad.
[30] Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom.
[31] Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt till mig.”
[32] Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?”
[33] Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob.
[34] Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.