[1] Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.”
[2] Men Abram sade: ”Herre Gud, vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.”
[3] Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”
[4] Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.”
[5] Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.”
[6] Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.
[7] Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.”
[8] Han svarade: ”Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?”
[9] Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.”
[10] Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.
[11] Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
[12] När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom.
[13] Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.
[14] Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar.
[15] Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
[16] I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”
[17] När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena.
[18] På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat:
[19] keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,
[20] hetiternas, perisseernas, rafaeernas,
[21] amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”