[1] I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus.
[2] När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till."
[3] Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
[4] Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.
[5] De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som medhjälpare.
[6] Sedan reste de över hela ön ända till Pafos. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus.
[7] Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
[8] Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
[9] Saulus, som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
[10] och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
[11] Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom.
[12] När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
[13] Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
[14] Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig.
[15] Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
[16] Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna!
[17] Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,
[18] och under fyrtio år bar han dem i öknen.
[19] Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk.
[20] Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
[21] Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
[22] Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.
[23] Från hans efterkommande har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus.
[24] Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk.
[25] Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
[26] Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.
[27] Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat.
[28] Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.
[29] Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
[30] Men Gud uppväckte honom från de döda,
[31] och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
[32] Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick
[33] har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.
[34] Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.
[35] Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.
[36] När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.
[37] Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
[38] Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
[39] Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.
[40] Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
[41] Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar, en gärning ni aldrig kommer att tro när den berättas för er."
[42] När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat.
[43] Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
[44] Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord.
[45] Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
[46] Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna.
[47] För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning ända till jordens yttersta gräns."
[48] När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv.
[49] Och Herrens ord spreds över hela området.
[50] Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
[51] Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.
[52] Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.