[1] Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.
[2] När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom
[3] och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"
[4] Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt:
[5] "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig.
[6] När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar.
[7] Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät!
[8] Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun.
[9] För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.
[10] Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
[11] Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea,
[12] och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus.
[13] Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
[14] Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.
[15] Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden.
[16] Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande.
[17] Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
[18] När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
[19] De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar.
[20] Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus.
[21] Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
[22] Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.
[23] När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.
[24] Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.
[25] Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus.
[26] Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
[27] Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
[28] En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering.
[29] Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen.
[30] De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.