[1] Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
[2] har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.
[3] Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
[4] Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
[5] Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?
[6] Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.
[7] Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.
[8] Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.
[9] Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
[10] Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
[11] De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.
[12] Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
[13] Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.
[14] Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?