[1] En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder.
[2] Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag
[3] och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.
[4] Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.
[5] Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.
[6] Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
[7] Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
[8] Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
[9] Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,
[10] och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.
[11] Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.
[12] Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda.
[13] Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn.
[14] Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.