Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:37

[1] Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och från brodern Timoteus till vår älskade vän och medarbetare Filemon

[2] och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus.

[3] Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

[4] Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,

[5] eftersom jag hör om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla heliga.

[6] Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam och ge en klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i Kristus.

[7] Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, min broder.

[8] Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra,

[9] vädjar jag hellre för kärlekens skull - jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge.

[10] Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,

[11] som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig.

[12] Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.

[13] Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.

[14] Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.

[15] Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid,

[16] inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.

[17] Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig.

[18] Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning -

[19] jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv.

[20] Ja, broder, låt mig få ‘nytta’ av dig i Herren. Låt mitt hjärta få ro, i Kristus.

[21] Jag skriver till dig, övertygad om att du kommer att lyda mig. Jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.

[22] Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas att ni genom era böner skall få mig tillbaka.

[23] Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig,

[24] liksom Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.

[25] Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.