[1] Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar.
[2] Och Saraj sade till Abram: ”Se, HERREN har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord.
[3] När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.
[4] Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.
[5] Då sade Saraj till Abram: ”Den orätt jag utsätts för skall komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. HERREN skall döma mellan mig och dig.”
[6] Abram sade till Saraj: ”Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst.” När då Saraj bestraffade henne, flydde hon bort från henne.
[7] Men HERRENS ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur.
[8] Han sade: ”Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: ”Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj.”
[9] Då sade HERRENS ängel till henne: ”Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.”
[10] HERRENS ängel sade vidare: ”Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.”
[11] Sedan sade HERRENS ängel till henne: ”Se, du är havande och du skall föda en son. Honom skall du kalla Ismael, ty HERREN har hört hur du har lidit.
[12] Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder.”
[13] Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?”
[14] Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi. Den ligger mellan Kadesh och Bered.
[15] Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael.
[16] Abram var åttiosex år när Hagar födde Ismael åt honom.