[1] Vid den tid då Amrafel var kung i Sinar, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elam och Tidal kung över Gojim,
[2] förde dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsa, kungen i Gomorra, Sinab, kungen i Adma, Semeber, kungen i Sebojim, och kungen i Bela, det vill säga Soar.
[3] Alla dessa förenade sig och tågade till Siddimsdalen där Döda havet nu är.
[4] I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade de gjort uppror.
[5] Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med de kungar som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Asterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjatajim
[6] och horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
[7] Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
[8] Kungen i Sodom drog då ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sebojim och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen,
[9] mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tidal, kungen över Gojim, Amrafel, kungen i Sinar, och Arjok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot de fem.
[10] Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Kungarna i Sodom och Gomorra flydde och föll då i dessa. De övriga flydde till bergsbygden.
[11] Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort.
[12] De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom.
[13] Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram.
[14] Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan.
[15] Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus
[16] och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
[17] När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen.
[18] Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste,
[19] och han välsignade Abram och sade: ”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!
[20] Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!” Och Abram gav honom tionde av allt.
[21] Kungen i Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.”
[22] Men Abram svarade kungen i Sodom: ”Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord:
[23] Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik.
[24] Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.”