Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:34

[1] Därefter kom HERRENS ord till Abram i en syn. Han sade: ”Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.”

[2] Men Abram sade: ”Herre, HERRE, vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.”

[3] Abram sade vidare: ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.”

[4] Men HERRENS ord kom till honom: ”Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.”

[5] Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: ”Så skall din avkomma bli.”

[6] Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet.

[7] Sedan sade han till honom: ”Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.”

[8] Han svarade: ”Herre, HERRE, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?”

[9] Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.”

[10] Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.

[11] Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

[12] När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom.

[13] Och HERREN sade till Abram: ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.

[14] Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.

[15] Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.

[16] I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått.”

[17] När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena.

[18] På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat:

[19] keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,

[20] hetiternas, perisseernas, rafaeernas,

[21] amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.”

Första Moseboken — Chapters