[1] Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.
[2] När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom.
[3] De sade: ”Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem.”
[4] Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt:
[5] ”Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig.
[6] När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar.
[7] Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät!
[8] Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.
[9] För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent.
[10] Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
[11] Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea.
[12] Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus.
[13] Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus.
[14] Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj.
[15] Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden.
[16] Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.
[17] Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?”
[18] När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: ”Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”
[19] De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
[20] Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus.
[21] Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
[22] Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.
[23] När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.
[24] Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.
[25] Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus.
[26] Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
[27] Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
[28] En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. -
[29] Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.
[30] Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.