[1] Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.
[2] Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.
[3] Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.
[4] Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.
[5] Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.
[6] Ej ens den snabbaste kan flg undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.
[7] Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
[8] Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: “Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.”
[9] Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och puteer, rustade med sköldar, och ludeer, rustade med bågar, bågar som de spänna.
[10] Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hamnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.
[11] Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.
[12] Folken få höra om din skam, och av dina klagorop blivar jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.
[13] Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:
[14] Förkumlen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: “Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.”
[15] Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
[16] Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: “Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.”
[17] Ja, man ropar där: “Farao ar förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.
[18] Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.
[19] Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
[20] En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.
[21] Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.
[22] Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.
[23] De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.
[24] På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
[25] Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
[26] Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.
[27] Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
[28] Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.