[1] Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konia, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.
[2] Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på HERRENS ord, dem som han talad genom profeten Jeremia.
[3] Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät säga: “Bed för oss till HERREN, vår Gud.”
[4] Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu icke satt honom i fängelse.
[5] Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när kaldeerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
[6] Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
[7] Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som har sänt eder till mig för att fråga mig: “Se, Faraos här, som har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt land Egypten.
[8] Sedan skola kaldeern komma tillbaka och belägra denna stad och de skola då intaga den och bränna upp den i eld.
[9] Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka: ‘Kaldeerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss’; ty de skola icke draga bort.
[10] Nej, om I än så slogen kaldeernas hela här, när de strida mot eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle bränna upp denna stad i eld.
[11] Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem för Faraos har,
[12] ville Jeremia lämna Jerusalem ooh begiva sig till Benjamins land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.
[13] När han då kom tiil Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: “Du vill gå över till kaldeerna.”
[14] Jeremia svarade: “Det är icke sant; jag vill icke gå över till kaldeerna”, men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremia och förde honom till furstarna.
[15] Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till fängelse.
[16] Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven, och suttit där en lång tid,
[17] sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig frågade konungen honom hemligen och sade: “Har något ord kommit från HERREN Jeremia svarade: “Ja”; och han tillade: “Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand.
[18] Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: “Varmed har jag försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom I haven satt mig i fängelse?
[19] Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade: ‘Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta land’?
[20] Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag icke må dö där.”
[21] På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i staden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.