[1] Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
[2] lät han hudflänga profeten Jeremi och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.
[3] Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: “Pashur är icke det namn varmed HERREN benämner dig, utan Magor-Missabib*;
[4] ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd.
[5] Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel.
[6] Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dÖ, och där skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.”
[7] Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig.
[8] Ty’ så ofta jag talar, måste jag klaga; jag måste ropa över våld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig tilI smälek och hån beståndigt.
[9] Men när jag sade: “Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn”, då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.
[10] Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! “Anklagen honom!” “Ja, vi vilja anklaga honom!” Alla som hava varit mina vanner vakta på att jag skall falla: “Kanhända skall han låta locka sig, så att vi bliva honom övermäktiga och få taga hämnd på honom.”
[11] Men HERREN är med mig såsom en väldig hjälte; därför skola mina förföljare komma på fall och intet förmå. Ja, de skola storligen komma på skam, därför att de ej hade förstånd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda förgäten
[12] Ty HERREN Sebnot prövar med rättfärdighet, han ser njurar och hjärta. Så skall jag då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
[13] Sjungen till HERRENS ära, loven HERREN; ty han räddar den fattiges själv ur de ondas hand.
[14] Förbannad vare den dag på vilken jag föddes; utan välsignelse blive den dag då min moder födde mig.
[15] Förbannad vare den man som förkunnade för min fader: “Ett gossebarn är dig fött”, och så gjorde honom stor glädje.
[16] Gånge det den mannen såsom det gick de städer som HERREN omstörtade utan förbarmande. Må han få höra klagorop om morgonen och härskri om middagen.
[17] därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet, så att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande för evigt.
[18] Varför kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedrövelse, så att mina dagar måste försvinna i skam?