[1] Tänk, Herre, på vad som hänt oss, se efter och se hur vi hånas!
[2] Vår arvedel har gått över till främlingar, våra hus är i främmande hand.
[3] Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far, våra mödrar är som änkor.
[4] Vi måste köpa vårt eget vatten som vi dricker, betala för vår egen ved.
[5] Våra förföljare flåsar oss i nacken, vi är trötta men får ingen vila.
[6] Vi räckte ut vår hand till Egypten, till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
[7] Våra fäder har syndat och finns inte mer, men vi måste bära deras skuld.
[8] Slavar härskar över oss, ingen befriar oss ur deras hand.
[9] Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd, bärgar det undan öknens svärd.
[10] Vår hud hettar som en ugn, den är febersjuk av hunger.
[11] Kvinnor kränkte de i Sion, jungfrur i Juda städer.
[12] Furstar hängde de, äldre hedrade de inte.
[13] Unga män fick slita med kvarnstenen, pojkar dignade under bördor av ved.
[14] De gamla sitter inte längre i porten, de unga har slutat med sin musik.
[15] Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
[16] Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
[17] Därför är vårt hjärta sjukt, därför är våra ögon förmörkade,
[18] för att Sions berg ligger öde och schakaler strövar där.
[19] Du, Herre, tronar för evigt, din tron består från släkte till släkte.
[20] Varför skulle du glömma oss för evigt, överge oss för alltid?
[21] Ta oss till dig igen, Herre, så kommer vi tillbaka. Förnya våra dagar som förr,
[22] om du inte har förkastat oss helt och är mycket vred på oss.