[1] Jag är mannen som fått se lidande under hans vredes ris.
[2] Han har lett mig och fört mig i mörker och inte i ljus.
[3] Ja, han vände sin hand mot mig gång på gång, dagen lång.
[4] Han nötte ut mitt kött och min hud, han krossade mina ben.
[5] Han byggde en mur mot mig och omringade mig med bitterhet och möda.
[6] På mörka platser lät han mig bo, likt dem som länge varit döda.
[7] Han har spärrat in mig så att jag inte kommer ut, han har lagt på mig tunga bojor.
[8] Hur jag än klagar och ropar stänger han ute min bön.
[9] Han har spärrat mina vägar med huggen sten och gjort mina stigar krokiga.
[10] Han var en björn på lur mot mig, ett lejon i försåt.
[11] Han förde mig på avvägar och slet mig i stycken, han lät mig ligga övergiven.
[12] Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil.
[13] Pilar från sitt koger har han satt i mina njurar.
[14] Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk, deras nidvisa hela dagen lång.
[15] Han har mättat mig med bitterhet, gett mig malört att dricka.
[16] Han har krossat mina tänder mot stenar, han har tryckt ner mig i askan.
[17] Du har fördrivit min själ från friden, jag har glömt vad lycka är.
[18] Jag sade: ”Det är slut med min livskraft och mitt hopp till Herren.”
[19] Tänk på min nöd och min hemlöshet, malörten och det bittra!
[20] Min själ tänker ständigt på det och sjunker ihop inom mig.
[21] Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:
[22] Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet.
[23] Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.
[24] Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.
[25] Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.
[26] Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.
[27] Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom.
[28] Må han sitta ensam och tyst när han lägger det på honom.
[29] Må han sänka sin mun i stoftet, kanske finns det ännu hopp.
[30] Må han vända kinden mot den som slår honom och låta sig mättas av hån.
[31] Herren förkastar ju inte för evigt.
[32] Om än han bedrövar förbarmar han sig i sin stora nåd,
[33] för det är inte av hjärtat han plågar och bedrövar människors barn.
[34] När man krossar landets alla fångar under sina fötter,
[35] när man nekar en man hans rätt inför den Högstes ansikte,
[36] när man gör orätt mot någon i hans sak – skulle Herren inte se det?
[37] Vem talar så att det sker, om inte Herren befallt det?
[38] Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?
[39] Varför klagar en människa här i livet när hon straffas för sin synd?
[40] Låt oss pröva våra vägar och granska dem, låt oss vända om till Herren!
[41] Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen!
[42] Vi har syndat och gjort uppror, och du har inte förlåtit.
[43] Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, du har dödat och inte skonat.
[44] Du har dolt dig i moln så att bönen inte når fram,
[45] du har gjort oss till avskum och förakt bland folken.
[46] Alla våra fiender spärrar upp sitt gap mot oss.
[47] Faror och fallgropar möter oss, förödelse och undergång.
[48] Strömmar av tårar rinner från mitt öga, för dottern mitt folk går under.
[49] Mitt öga flödar utan uppehåll, det får ingen vila
[50] förrän Herren blickar ner från himlen och ser.
[51] Mitt öga plågar min själ när jag ser min stads alla döttrar.
[52] De jagade mig som en fågel, de som utan orsak är mina fiender.
[53] De ville släcka mitt liv här i gropen, de kastade sten över mig.
[54] Vattnen sköljde över mitt huvud, jag sade: ”Jag är förlorad!”
[55] Jag åkallade ditt namn, Herre, från gropens djup.
[56] Du har hört min röst, stäng inte ditt öra när jag ber om lindring och ropar.
[57] Du kom nära när jag åkallade dig, du sade: ”Var inte rädd!”
[58] Herre, du tar dig an min sak, du friköper mitt liv.
[59] Herre, du ser den orätt jag lider, döm i min sak!
[60] Du ser all deras hämndlystnad, alla deras planer mot mig.
[61] Du har hört deras hån, Herre, alla deras planer mot mig,
[62] mina fienders tal och onda tankar mot mig dagen lång.
[63] Se! Vare sig de sitter eller står är det mig de hånar i sin sång.
[64] Du ska återgälda dem, Herre, efter deras händers verk.
[65] Du ska ge dem en slöja över hjärtat, din förbannelse ska drabba dem.
[66] Du ska jaga dem i vrede och förgöra dem under Herrens himmel.