[1] Samaria ska stå med skuld, för hon har varit upprorisk Invånarna ska falla för svärd, deras späda barn deras havande kvinnor
[2] Vänd om, Israel, till Herren din Gud, för genom din missgärning har du kommit på fall.
[3] Ta med er ord och vänd om till Herren, säg till honom: ”Förlåt oss all vår skuld och ta nådigt emot oss. Då ska vi ge dig en frukt från våra läppar.
[4] Assur kan inte rädda oss, vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’ till våra händers verk, för hos dig får den faderlöse barmhärtighet.”
[5] Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem generöst, för min vrede har vänt sig ifrån dem.
[6] Jag ska bli som dagg för Israel, han ska blomstra som en lilja och skjuta rötter som Libanon.
[7] Hans skott ska breda ut sig, han ska bli som olivträdet i skönhet, han ska dofta som Libanon.
[8] De som bor i hans skugga ska återvända. De ska odla säd igen och grönska som vinstockar. Hans namn ska vara som Libanons vin.
[9] Efraim, vad har jag mer med avgudar att göra? Jag ska svara honom och ta mig an honom. Jag är som en grönskande cypress, hos mig finner du din frukt.
[10] Den som är vis förstår detta, den förståndige besinnar det, för Herrens vägar är rätta och där vandrar de rättfärdiga. Men syndarna kommer där på fall.