[1] Hör det här, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus, och hör på, ni som hör till kungens hus! Domen gäller er, för ni har varit en snara för Mispa
[2] Upprorsmännen har sjunkit djupt i sitt slaktande, men jag ska straffa dem alla.
[3] Jag känner Efraim och Israel är inte dold för mig, för Efraim har nu blivit otrogna och Israel är orent.
[4] Deras gärningar hindrar dem från att vända om till sin Gud, för det bor en otuktsande och de känner inte Herren.
[5] Israels stolthet vittnar emot honom, Israel och Efraim kommer på fall genom sin missgärning. Också Juda kommer på fall med dem.
[6] Med får och oxar går de för att söka Herren, men de finner honom inte. Han har dragit sig undan
[7] De har svikit Herren, för de har fött barn Nu ska nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.
[8] Blås i basun i Gibea, i trumpet i Rama, slå larm i Bet-Aven: Fienden är efter dig, Benjamin!
[9] Efraim ska bli ödelagt på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag vad som är sant.
[10] Furstarna i Juda har blivit lika sådana som flyttar gränser. Över dem ska jag ösa min vrede som vatten.
[11] Efraim lider förtryck, krossad av domen, för han har frivilligt följt människobud.
[12] Därför är jag som mal för Efraim och som röta för Juda hus.
[13] När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur och sände bud Men han kan inte hela er, ert sår kommer inte att läkas,
[14] för jag ska vara som ett lejon mot Efraim, som ett ungt lejon mot Juda hus. Jag själv river dem jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
[15] Jag går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig.