[1] Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
[2] Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant hänt i era dagar eller under era fäders tid?
[3] Det här ska ni berätta för era barn, era barn ska säga det till sina barn och deras barn till ett kommande släkte.
[4] Det som gräsgnagarna lämnade åt gräshopporna upp, det som gräshopporna lämnade åt gräsbitarna upp, och det som gräsbitarna lämnade åt gräsätarna upp.
[5] Vakna, ni druckna, och gråt! Jämra er, alla ni som dricker vin, över druvsaften
[6] För ett hednafolk har invaderat mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och käftar som en lejonhona.
[7] De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken,
[8] Klaga som en brud i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
[9] Matoffer och dryckesoffer har försvunnit från Herrens hus. Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
[10] Fältet är ödelagt, marken sörjer, för säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort och oljan har sinat.
[11] Stå besvikna, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och kornet, för skörden på fälten är förstörd.
[12] Vinstocken är förtorkad och fikonträdet vissnat. Granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet – markens alla träd har torkat bort, glädjen har vissnat
[13] Klä er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänstgör vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, för det finns inga mer matoffer eller drickoffer i er Guds hus.
[14] Pålys en helig fasta, utropa en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet till Herren er Guds hus, och ropa till Herren.
[15] Ve oss, vilken dag! Herrens dag är nära, den kommer som förödelse
[16] Har inte vårt levebröd ryckts bort inför ögonen på oss, glädje och fröjd från vår Guds hus?
[17] Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, för säden har torkat bort.
[18] Vad boskapen stönar! Hjordar av kor irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under.
[19] Jag ropar till dig, Herre, för en eld har förtärt betet i ödemarken och flamman förbränt markens alla träd.
[20] Även de vilda djuren längtar efter dig, för bäckarnas vatten har torkat ut och en eld har förtärt